FISKEHISTORIER

Kräftfiske med snöpligt slut

Skriven av Anita Dahlberg från Grönskåra




En gång för mer än 35 år sedan skulle jag och min kille fiska kräftor.

Jag hade aldrig fiskat sådana nypande monster förut, så jag var livrädd. På den tiden handlade det om att handplocka kräftor med en ficklampa i ena handen och snabbt greppa tag över ryggen på kräftorna med den andra innan dom backade, annars var det kört att få tag på dom.

Till saken hör att min kille hade fyllt år, och fått en Ronsontändare i present av mig; men den skulle det senare visa sig att han tappade under kräftfisket.

Efter ett par timmars kräftfiske hade vi fått ihop ett helt spann med kräftor, och när vi skulle åka hem med vår fångst skulle min kille tända sig en cigarett. Då som först upptäckte han att han hade tappat sin nya fina Ronsontändare. Så det var bara att börja leta.

Vi gick överallt där vi gått tidigare, och lös med ficklamporna i skummet, så till slut fick jag syn på något som blänkte. Jaaaa, det var Ronsontändaren, precis där vårt spann med kräftor nu stod.

Jag blev så glad när jag hittade tändaren att jag inte såg upp med var jag satte fötterna, så jag välte ut nästan alla kräftorna i vattnet. Det blev nog bara ungefär ett tjog kvar i spannet. Oj, ni skulle hört och sett min kille; vad arg han var. Men kräftorna var nog glada!





Jag tyckte inte om att fiska kräftor efter det, men koka dom fick jag göra. Han tyckte att dom blev jättegoda. Nu för tiden köper vi kräftor, men inget går upp mot känslan att handplocka dem själv i mörkret med en ficklampa och sen koka dom själv.