FISKEHISTORIER

Du har napp!

Skriven av Anita Dahlberg från Grönskåra




En gång när jag var ung, var min kille och jag ute och fiskade tillsammans med två andra killkompisar. Jag hade köpt mitt allra första kastspö och en gulddroppe att fiska med; så nu skulle jag äntligen få pröva min fiskelycka. Vi hade en gammal eka som bokstavligen läckte som ett såll. Så det gällde för alla i båten att ösa vattnet ur båten med jämna mellanrum.

Väl ute på sjön satte vi igång och fiska, och givetvis fick alla utom jag napp. Men så kom vi in i en liten vik med en massa högt sjögräs. Killarna sa att de hade fått gäddor där tidigare, så jag tänkte att det var värt några försök. Jag kastade ut, och döm av min förvåning när jag kände att jag fick något på kroken. Killarna sa att det nog bara var sjögräs som jag hade fastnat i.

Men envis som jag är, så fortsatte jag att kasta ut och kände varje gång att det var något eller någon som högg tag i och var intresserad av min fina gulddroppe som glimmade fint i kvällssolen. Jag kämpade nog i tio minuter innan jag gav upp och tände en cigarett, medan jag höll hårt i mitt nyinskaffade spö och pausade i fiskandet med draget hängandes över vattenytan. Då började plötsligt alla killarna skrika åt mig "DU HAR NAPP!".





Jag tänkte, är ni inte riktigt kloka eller; jag fiskar ju inte ens!? Jag vände mig om och fick se ett riktigt monster på mitt fina spö. Jag blev skiträdd och ryckte till så att gäddan förstås släppte, men det roligaste var i alla fall att killarna nu trodde på mig, och att jag hade känt den nyfikna gäddan som till slut hoppade upp och ville smaka på min gulddroppe.