FISKEHISTORIER

Midnatt i Torne älv

Skriven av Jari Rydberg från Borlänge




Jag brukade sova långt in på eftermiddagen, efter mina nattliga fiske strapatser i våran stora och mäktiga gräns älv i norr.
Klockan var nog 17:00 när jag vaknade. Jag steg upp ur den varma sängen och gluttade ut mellan gardinerna. Det blåste så att träden låg nästa ner efter marken, hur blir det i kväll då?... tänkte jag.
Klädde på mig och kramade om min underbara familj och berättade det som inte bästefar redan skvallrat.

Han brukade smyga på mig tidigt om morgnarna, när jag stod och rensade nattens skörd av flug fångad harr.
Jag hade fått strikta order om var detta skulle ske. Det var vid brunnen som låg inom synhåll från bästefars sängkammare.
Jag förstod senare att han vaktade på mig från fönstret när jag kom hem om morgnarna, han var så nyfiken på hur många och stora jag fångat på mina vandringar efter älven.

Tänk innan jag lärde mig att bästefar kunde gå, utan att man kunde varken ana eller höra honom.
Han smög upp bakom en, så tyst som ingen annan. Plötsligt var han bara där och kommenterade....den där...den kämpade ..bra va?........ Tur att min fru packat många underställ åt mig.

Förresten att packa, det har jag en historia om också.*

*Vi skulle fara på semester, just till Pello i Tornedalen när min fru bad mig att packa i bilen. Just packandet av bilen, brukade vara hennes uppgift.

Hon bad mig i alla fall att ta det, det var struligt med ungarna som var inne i huset med henne. Hon skulle inte hinna.
Jag tittade på alla väskor och fiskeredskap som låg utspridda på gräsmattan, ja...ja det var väl bara att börja lassa in då.

Jag bar och bubbade, lyfte och lastade in ett bra tag. Plötsligt hör jag min fru skrika från trappen.....men va...faan.
Är det allt du tänker ta med till Pello, undrade hon.
Ja, svarade jag...

Bilen är full ropade jag, det får inte plats mer.
Snälla du, sa hon. Titta på andra sidan om bilen får du se..... där stod alla resväskor packade med våra kläder, ungarnas leksaker mm.

Jag hade lyckats få in mina fiske prylar, inget annat.

Gå genast in till ungarna, ...jag fixar det här sa min fru. Jag lommade in och skämdes som hund, för att jag ej hade lyckades med den enda uppgift jag fått för våran semester tillsammans.

Jag fick barnen att äta frukost och klä på sig medan frugan packade bilen. Allt kom med på vår semester, jag suckade djupt när jag rattade våran blåa 740 ut på riksvägen och sa... man kan inte vara bäst på allt här i världen.

Var var vi nu?.....jo.

Jag skulle ut på ett av mina nattliga äventyr med flugspö i hand. Det hade blåst som bara den hela dagen.
Vinden hade avtagit en aning, jag hoppades att den mojnat tills jag var framme.

Började skönja Torneälvs mäktiga vatten mellan träden, när jag klev ut ur vide djungeln flög min keps av mitt huvud.
Vinden blåste så att det ulade, runt mitt huvud.
Ingen idé att börja fiska, tänkte jag.

Gjorde i ordning en mjuk och fin lägerplats av den grov vuxna slyn som växte strandnära.
Nu var det bara att vänta på att naturen gjorde sitt. Jag plockade fram och tog på mig min varma och mjuka jacka ur ryggan. Ryggsäcken lade jag som en huvud kudde.

Jag måste ha somnat.

När jag tittade upp och såg älvens vatten flyta i lagom takt förbi mig och så var det nästan vindstilla.
Det var just detta jag väntat på.

Tände en lagom brasa för att koka en kåsa kaffe, eldens rök gjorde samtidigt att myggen inte var så besvärande för mig.
Apropå mygg.......de finns i mängder ovanför polcirkeln, där byn Pello ligger belägen.
Stora är de också. Råkar man svälja en så gör det inget, man klarar sig bara en stund längre utan att nalla på matsäcken.

Nu började fisken också äta, den gick upp till ytan med jämna mellanrum.
Medans jag drack mitt kaffe höll jag koll på en specifik harr. Den harren stod på insidan om en sten i älven,
den var lätt att fokusera blicken på.
Det kan ju varit fler individer, men hur som helst... Jag räknade under mina tre kåsor kaffe att den tog 230 sländor.

Och så där fortsatte det hela natten, fisken vakade som tokig.
Jag fick vara med om en sländkläckning utan dess like. Det plumsade överallt i älven, både stort och smått.

Små harren var mest aktiv under den ljusare timmen, stor harren när det började skymma.
Att det skymde kunde jag endast veta genom att titta på min klocka. Ljuset ändrade sig inte nämnvärt.

Nu hade jag vandrat ungefär 3mil upp ströms, och det var dags för en kaffe paus.

Medans jag satt och sörplade från min kåsa hände något jag inte varit med om förr om åren.

Helt plöttsligt blev det absolut knäpp tyst i skogen bakom mig. Vad i hela friden är det frågan om? sa jag tyst.

Inte ett endaste kvitter från en fågel, bara älvens vatten som skvalade mellan två stenar hördes.
Min första tanke var...nu har det hänt något fruktansvärt.
Jag tänkte på "Atomkrig" jag befinner mig ju inte långt ifrån Ryssland. Något åt det hållet gick mina tankar,
jag blev riktigt rädd och orolig.

Minuter tickade på, jag satt där orörlig med blicken bortom den finska stranden och bara väntade på att se det svamp formade molnet.

Det kanske gick tio / femton minuter, då jag hörde en liten strandpipares gälla läte.
Jag sökte den ivrigt med blicken, var är du?
Där kom den ju!!!! med vingarna släpandes i marken efter sig. Den gör så när dennes ungar är hotade.

Jag satt tydligen nära fågelungarnas bo.

En efter en började skogens fåglar vakna till liv, och min puls lugnade ner sig.
Vad var det då som låg bakom fåglarnas plötsliga tystnad?

Först hittade jag ingen förklaring, men sen gick det upp ett ljus.
Jag hade alldeles innan tittat på solen när den sänkte sig ner mot träd topparna på Finska sidan.

Nu var den en bit upp från granarna.
Klart som tusan!!!! det hade ju blivit midnatt.....Jag log mot solen som välkomnade mig med sina värmande strålar.

Tänka sig, som allt hänger i hop i naturen? Himmel, jord och vatten. Ruckas denna balans för mycket mellan dessa element påverkas både vi människor och allt som lever på denna "blåa planet"

Nu blev jag pessimistisk, kanske det beror på att jag har influensa och vädret utanför är grått och mulet.

Men i dag är profit hungern större än någonsin.

Skogen skövlas, hörde nyss att om takten på avverkning håller i sig har vi ingen skog kvar i Sverige om 10år.
Världshaven fiskas så hårt att många arter kommer att försvinna för alltid.
Luften förorenas å det grövsta, med följd att ozonskiktet blir så tunt att det påverkar allt som växer och lever.

NÄEE!!!, är det någon av er som läser detta som känner sig stolt över vad vi lämnar efter oss till efterkommande generationer. Det gör banne mig inte jag i alla fall.

Orkar inte tänka på hur många gånger jag tog bilen efter att ha kall startat den från Betesgatan till jobbet.
Hur många liter bensin jag gjort slut på med gräsklipparen, innan jag skaffade en elektrisk.

Det känns utsiktslöst när man tänker på allt som förstör vår existens.
Men om var och en av oss gör det lilla vi kan, måste det ju vara bättre än att inte göra något alls.

<°(((><