FISKEHISTORIER

Kalabaliken på Varpan

Skriven av Jari Rydberg från Borlänge




Min fiskebroder och jag fiskade en sommar ganska ofta i sjön Varpan. En bekant till min fiske kompis bor alldeles vid sjön, så vi lånade hans eka för att ro drag i sjön.

Det var en riktigt varm sommar dag, jag hade sparkat av mig kängorna redan i bilen på väg till sjön.
Medans vi rodde ut med ekan från land hälsade måsarna oss inte välkomna ut på sjön.
De dök ner från skyn slikt bombplan och svischade förbi våra huvuden där vi satt helt oskyddade i ekan.

När vi kom ut en bit på sjön lugnade det ner sig och attackerna blev färre, då flög fan i mig.
Jag skulle skoja lite med kompisen.
Han rodde och var helt ovetande om att jag smidde rackartyg, när han minst anade det så hukade jag mig häftigt ner precis som om det kommit en mås i full fart ner mot oss.
Detta resulterade i en svullen läpp och näsa för min kamrat. Han duckade och slog ner nyllet i sina knän med full kraft.
Jag hade inte riktigt förutsett att det skulle gå så illa för min vän när jag ville skämta lite med honom.
Skämtet uppfattades inte alls som skojigt kan jag tala om.
Han blev heligt förbannad på mig och fräste ur sig sin ilska över mig, men efter ett tag när näsan slutat värka skrattade vi gott åt det hela.

Nu skulle det fiskas gädda och vi rodde in bakom udden där det alltid brukade hugga på en fisk.
Men i dag fick våra drag simma obehindrat in i viken utan ett endaste tillslag.

Vi bestämde oss för att göra en längre tur norr över på sjön. Det var ett så här i efterhand klokt beslut.
När vi hade rott längs med sjön ock började närma oss den norra delen av sjön bet det en gädda på mitt drag.

Jag fiskade med en wobbler vid namn Swim Whiss, det var en stor flytande skapelse som var oemotståndlig för just gädda.
Jag började veva samtidigt som min kompis fick ett hugg på sitt drag. Rätt som det var kände jag inget mer i spöt så jag lade ifrån mig mitt spö och lät wobblern ligga stilla där ute på sjön.
Jag tappade väl gäddan, tänkte jag och hjälpte min kompis att håva hans gädda.

Kompisens gädda var inte så värst stor, vi satt och förundrades varför en gädda tar ett byte som är nästan i samma storlek som den själv är.
Vi enades i alla fall om att gäddan är en tuff jävel till fisk.

Nu var vi i gång igen, ekan rörde på sig över den spegelblanka och kav lugna sjön. Det var riktigt skönt att sitta där med kast spöet i famn och bara njuta.
Jag lyfte blicken mot var jag trodde min flytande wobbler skulle vara, men kunde inte lokalisera den alls.
Därför började jag veva lite tafatt till en början. Jag lyfte upp spöt och såg att min lina vek av i en lång båge över vattnet mot en helt annan riktning än jag hade räknat med.
När min blick ser var min wobbler kan tänkas vara, ser jag ett stort vak i vatten ytan.
Jag vevar på allt snabbare och nu känner jag även ett motstånd i spö och rulle.

Jag har fisk på!!!!....Utbrast jag. Och inte är den liten heller, jag ser gäddans rygg fena i ytan slikt en utvikt solfjäder i vattenytan.
Nu jävlar har jag en fin en på!...... sa jag till min kompis, det var bara ett bekymmer. Jag fasades över tanken att ta upp jätten i ekan utan att riskera att den skulle kunna bita mig där jag satt med bara fötter på ekans durk.

Vi hade en håv med oss ut men vi insåg ganska snart att den inte skulle räcka till på långa vägar. Vi får försöka ha ihjäl den i vattnet eller åtminstone bedöva den innan vi lyfter besten ombord.

Jag styrde in gäddan mot ekan, fisken hade snurrat och tumlat runt ett bra tag ute i vattnet efter att jag känt den första gången. Gäddan hade en stor del av huvudet inlindat i min lina, det såg ut som om den haft en mössa på huvudet.
Nu var gäddan nära nog, vi enades om att slå den med åran för att oskadliggöra den.
Kompisen drämde till, med full kraft rakt över linan som löpte upp till mitt spö.

Jag skrek som en stucken gris....TA DET LUUUUUNGT!!!! Sikta bättre för tusan, vi mister ju gäddan om du bommar så där!!!
Nu tog kompisen sikte på gäddan och avlossade ett hårt och bestämt slag med åran,...Plask, sa det när åran missade fisken med halv metern.
I stället för att träffa gäddan drämde han åran i sjön så att den stänkte vatten på mig och jag blev helt genom blöt.
Det var så nära att han åkte i med huvudet före i sjön när han missade i sitt försök att knocka gäddan.

Med vattnet droppande i ansiktet skrek att nu jävlar fick det vara nog, du får ...faan... inte slå en gång till för då får vi aldrig upp fisken!!!!!! skrek jag.

Jag sänkte ner håven och kunde med hjälp av min kompis lyfta den halvt utanför håven hängande gäddan upp i ekan.

Nu startade en än större kalabalik, gäddan löpte amok och började leva rövare på ekans botten.
Gäddans stora huvud slog från sida till sida, medan jag lyfte undan mina fötter från dess tand försedda gap.

Ja ni, ni skulle ha sett vilka hemska tänder den hade i sitt enorma gap. Det var inte tal om något svallkött där inte.
Man kunde ha trott att den var på väg att svälja en igelkott, för så mycket tänder hade den i gapet.

Jag fick fatt i en av tegelstenarna som låg på botten av ekan som fungerade som stöd åt den som rodde och drämde till hajen mitt mellan ögonen. Detta gjorde gäddan ännu argare som nu for runt värre än före.

Jag tog sikte igen, TJOFF lät det när jag träffade gäddan igen. Nu blev den lugnare och lättare att träffa, så jag slog en sista gång.
Nu vågade jag äntligen sänka ner mina fötter från relingen ner på ekans durk igen.

Vid det här laget kunde jag inte riktigt säga om jag var blöt av vatten kaskaden jag fått över mig eller om det var av ansträngning jag var svettig. Men hur som helst fick vi oss en match som heter duga, det är ett som är säkert.

Nu rådde det åter ett härligt lugn över Varpans vatten och vi började sakta men säkert ta oss tillbaka över sjön.
Vi fick ingen mer gädda att hugga innan vi nådde land, tur var väl det kunde jag känna.
Det fick räcka med bataljer för den här dagen.

För att föreviga fiske minnet drog jag på mig kängorna, satte mig i bilen och for iväg till den lokale fotografen i byn för att förmå honom att komma med ut till sjön för att ta lite kort på den stora gäddan.
Detta hade han inget i mot utan följde välvilligt med ner till stranden för att knäppa några kort på mig och kompisens dotter som med mamman hade fått höra att vi fångat något ut över det vanliga.


Som tack för lånad eka lämnade vi gäddan utanför ytterdörren till båt ägarens hus. Han kom hem efter jobbet och såg med förskräckelse på gäddan i den svarta sopsäcken och undrade länge vad i hela friden han skulle göra med en sådan pjäs till gädda.
Om jag inte minns helt fel malde han ner fisk filéerna, vad han gjorde av färsen har jag ingen aning om.

<°(((><